Om fillers i nasolabialvecken and so on...

 
Förutom fillers i överläppen som jag började med i december hos Akademiklinikens Walk-In-Clinic i Uppsala har jag även lagt lite i mina nasolabialveck (knepigt ord, lär mig ALDRIG hur det stavas :P) Första gången jag la i vecken vart de en spruta Restylane a´la 1 ml och större delen lades i vecken sen pytsades lite in i överläppen som då redan va fylld för att förstärka lite.
 
För några veckor sedan fyllde jag på vecken, en spruta ( 1 ml) totalt och det mesta lades i vecken och bara en liten del i överläppen. Har ju sedan länge haft väldigt svårt med mina näs-till-mun-veck, vägrar tillochmed bli fotad rakt framifrån p.g.a dem. Jag vet att mina kinder är sådana typiska skrattkinder och vecken blir därefter men ju äldre jag blir desto mer framträdande blir det och jag har inte alls trivts. Tror det är kombon väldigt skarpa veck och mitt väldigt avlånga smala ansikte som gör att jag inte kommer överens med dem, jag tycker jag ser sur ut. Ytligheter ja- och jag tycker om mig själv precis som jag är, massor faktiskt, men de där vecken har jag stått och dragit ut varenda dag i flera år bara för att se hur de skulle se ut utan dem och därför har jag nu valt att fylla dem och tänker så fortsätta. De är inte borta helt tyvärr men avsevärt mjukare och linjen ända ner till munnen är numera utsuddad, man ser den bara om man stirrar riktigt nära. Behöver heller aldrig bry mig om foundation som fastnar i linjen, de gjorde de alltid förr.
 
Efterssom jag inte är bekväm med bilder rakt framifrån tänker jag heller inte lägga upp nån före och efter bild men kikar man i sminkarkivet på fullface-bilder så kan man tydligt se att vecket är mjukare nu än förr.
 
Linjen från näsan till munnen är kortare nu samt mjukare, syns tydligt här och i jämförelse av gamla bilder.
 
När det gäller läpparna är jag också väldigt nöjd. När man väl ger sig in i detta lär man sig vilken oerhörd konst det är att göra sådant här på ett snyggt sätt, det handlar verkligen om kunskap, känsla och konstnärlighet, att kunna se vad och var det behövs och förstå kundens önskemål. Jag har också insett att det krävs tid och uppbyggnad för att nå de optimala resultatet, allt sker inte på ett kick utan några behandlingar och underhåll krävs för bästa effekt. Jag har inte upplevt några direkta biverkningar av behandlingarna heller, inte ett enda blåmärke har jag fått, dock en knöl i överläppen som inte ville ge sig till en början men har nu fått den utmasserad och det är fortfarande en liten ansamling som envist hänger kvar men det kan jag stå ut med (tror jag) och jag vet även att det går att åtgärda men får nog vänta till nästa vända. Viktigast av allt är att välja en bra klinik. Har fullt förtroende för Akademikliniken och är otroligt glad att jag valde att gå dit. De har ju för övrigt helt fantastiska hudvårdsprodukter och det här läppbalsamet är typ de bästa som finns i läppbalsamdjungeln.
 
De va lite om mitt fillersäventyr so far, mer kommer säkert :)
 
 

Lite Fillers

 
Jag gjorde för ett tag sedan fillers i mina läppar, en ml Restylane fördelat på över och underläppen men de mesta i den övre. Veckan efter la jag i en ml till i mina nasolabiala veck, inte hela mängden dock, en liten skvätt fick sig även överläppen.
 
Jag har velat göra detta länge och tog äntligen tag i det, va meganöjd till en början och är det fortfarande men visst är det så att de lägger sig ganska mycket efter någon vecka och det där lilla extra man velat ha kvar saknas. Har också läst mycket om att man bör göra regelbundna touch-ups för en mer bestående effekt, det går helt enkelt inte att få den där omedelbara effekten man kanske har i huvudet bums utan det måste byggas upp för bästa resultat. Dyrt blir det, inte är det gratis direkt :P
 
Om man bortser från kostnaden så måste jag dock säga att detta känns grymt då jag i vanliga fall inte har någon överläpp och mina nasolabialaveck har jag alltid avskytt. Stått och slätat ut dem dag ut och dag in bara för att se hur de skulle se ut om de inte fanns. Nu är jag född med riktiga skrattkinder, såna där som folk klämde på när ja va liten och liksom tyckte att oj vilka gölliga kinder du har höhöhö. Jorå, de är möjligt men nu- på äldre dar, när den där kanten mellan kind och resten dessutom får en rynka i sig, då är de inte lika kul. Ytligt kanske men jag har avskytt dem. Avskyr dem fortfarande och är fortfarande inte bekväm med ett foto framifrån på mitt ansikte men vecken är mycket mer uppmjukade nu och jag står ut med dem bättre samt att volymen i läppen ger det lite balans.
 
Såhär ser det ut:
 
 
Bilden är inte riktigt skarp men ungefär på ett ungefär såhär. Har tyvärr ingen förebild jag känner för att publicera här rakt framifrån men jämför jag sminkbilder från tidigare i bloggen ser jag tydlig skillnad även om jag skulle vilja ja ännu mer volym. Man får väl lite mersmak antar jag, det tillhör nog. Är lite nojig att de ska försvinna fort, den första effekten la sig snabbt och visst blir man lite besviken då men jag hoppas detta ändå håller ett tag. Återkommer med uppdatering på den fronten!
 
 
 
 

Makeup- Warm&Cold

 
Älskar att bära varma bruna toner i sminket när håret är kallt och nästintill grålavendel på vissa ställen. Färgen får jag med Revlons Nutricolorcreme i nyansen Lavender, blandar den med balsam och har i en stund på torrt hår innan jag sköljer.
 
Här har jag använt MAC´s pigment Tan runt hela ögat, MAC´s Lippencil Stripdown, MAC Blush Harmony och Sensais highlighter. Basen är Estee Lauder.
 

Bilden nedan är det ett filter på från Instagram men tyckte färgerna blev så fina på den så även om jag inte brukar använda filterbilder på ansiktet i bloggen särskilt ofta så får den vara med i alla fall :) Läs gärna Hildes inlägg från dagen här, väldigt intressant ämne och bra skrivet. Jag redigerar aldrig mina bilder på bloggen mer än att höja upp konstrater på vissa för att göra färgerna mer rättvisa, nån retuchering förekommer icke utan jag ser ut som jag ser ut. Vissa bilder tagna från Instagram kan ibland ha ett filter på sig men de är oerhört sällan jag använder dem. Selfies, makeupbilder och såvidare har verkligen ingen åldergräns och de "riktiga" bilderna vinner i slutändan, det är väl de man vill se och bli inspirerad av- inte retucherat som icke talar sanning. Sen kan såklart blurreffekter och filter vara kul ibland- och vissa bilder gör sig supernsygga så, men bara man har en bra distans till det då nästintill ingen kan bli så perfekt på riktigt.
 
De grejer jag ogillar mest i mitt ansikte är nasolabialvecken som verkar vara en stark gen, de har alltid synts på mig då jag haft mycket "kinder" men jag trivs inte med dem. Jag känner mig stundtals som Skrot-Nisse (barnprogram från förr-i-tiden, googla så förstår ni vad jag menar) men har insett att de blir ett jäkligt dyrt beroende om jag ska åtgärda dem med fillers gång på gång så jag får lära mig acceptera dem. Sen stör jag mig på min överläpp som inte syns i förhållande till den undre. Utöver det har jag djupa ögonhålor och är ständigt  blågrå i ögonvrån och slutligen- mina gamla piercingärr i ansiktet syns alltför väl. Men de här är saker som jag trots att jag ogillar skarpt ändå står ut med och skulle jag blurra bort rubbet konstant så blir de ju faktiskt helt enkelt inte jag längre.